- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
150

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flicka, men med eldrödt hår och ett klipskt och otrefligt utseende – som biträdd af gårdsdrängen bar kappsäckarne, hvilka Balduin lossat ifrån vagnen.

"Hugo, huru kunde ni vara så obeskedlig och icke vilja helsa på pappa? Ni hade ju lofvat mig att vara snäll," sade Dora förebrående, då hon inkommit i sitt rum och nedsatt gossen på sitt knä.

"Det var icke pappa," invände barnet sakta och såg sig rädd omkring.

"Hvad säger ni? Var det icke pappa, hvem var det då?"

"Det var den elaka karlen, som slog Rugge."

"Bevara mig barn, hvad är det ni säger, huru kan ni tala så dumt?"

"Han har ett sådant svart skägg och..."

"Tyst, tyst, ni har blifvit alldeles förskrämd i qväll, stackars liten. Gud hjelpe mig att jag skulle lemna er så der ensam," sade Dora helt bekymrad och började afkläda gossen, ty klockan var redan nio.

En halftimme derefter var han försänkt i sömn, men hans lilla ansigte var feberglödande, och ännu i drömmen förblandade han den långa blekgula, svartskäggiga främlingen, som skrämt honom så häftigt, med den okända fadern och såg den blodiga hunden och den lilla guldlockiga flickan der bredvid.

*



I det ena af de båda östra gafvelrummen vandrade imellertid baron Edgard Hastford fram och åter på det ojemna golfvet. Han såg sig icke omkring och tycktes icke det ringaste intressera sig för ett ställe, som likväl så länge tillhört hans familj och der han aldrig förr varit.

Hans hufvud var sänkt, hans kind var ännu mera blek än då han steg ur vagnen, hans fina och hvita händer vredos oupphörligt om hvarandra, och den orörliga, stirrande blicken ur det mörka, insjunkna ögat vittnade, att hans tankar voro långt borta och på ett pinsamt och ansträngande sätt sysselsatta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free