Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kammartjenaren, som i ett hörn af rummet höll på att uppacka och ordna sakerna i en af de medförda reskofferterna, tycktes imellertid använda detta göromål endast som en förevändning att observera sin herre, ty han rörde tankspridd i kläder och toalettsaker, under det hans uppmärksamma blick följde baronens alla rörelser.
Skrammel af knifvar och tallrikar ifrån salen, der mor Lisa, biträdd af Lisslena, dukade bordet, väckte imellertid Balduins uppmärksamhet. Han gick för att gifva hushållerskan några tillsägelser och öfvervaka anordningen af sin herres soupé, men under allt detta vändes hans blickar oupphörligt emot dörren till barons rum. Han var tydligen lika tankspridd som denne, och följde endast med delad uppmärksamhet mor Lisas beställsamma ifver, då hon med synbar förnöjelse framtog ur skåp och lådor alla dessa gamla, uråldriga och förlegade husgerådsartiklar, som i åratal aldrig varit begagnade, och hvilka såsom husets inventarier voro i hennes speciella vård.
Om han imellertid visade föga intresse för de båda qvinnornas göromål, så tycktes han deremot med synbarlig noggrannhet gifva akt på ställets alla egenheter; han beskådade väggar och tak, dörrar och fönster, anmärkte att fönstren sutto mycket nära marken och saknade luckor, att dörrarne icke kunde läsas och att det skulle förefalla ödsligt och obehagligt att bo på detta sätt midt i skogen.
"Åh, det gör ingenting, vi hafva dessutom en bra gårdshund," sade mor Lisa, som med synnerlig omsorg vek de gamla styfva serveterna i konstiga rosetter som till ett bondbröllop.
"Ja, men ni glömmer, att han just i qväll blifvit nära ihjälslagen," inföll Lisslena, hvars qvicka ögon följde kammartjenarens alla rörelser med landtflickors vanliga nyfikenhet.
"Ja, det är sannt; det var skada på hunden, men här finns dessutom icke annat än hederligt folk. Se så, herr Balduin, kan man nu få taga in maten?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
