Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom vinbärsbuskarne och öfver muren och var nu vid gafveln af huset, der hon, dold af de höga, frodiga nässlorna, hvilkas taggar hon trotsade, kunde genom fönstret titta in i barons sängkammare.
Det tycktes också, som om man här inne afhandlade något ämne af synnerligt intresse och vigt, ty hon såg kammartjenaren med sammanknäppta händer och en min af tydlig ångest och smärta stå midt på golfvet framför sin herre, hvilken var lika upprörd som han, och som tycktes med otålighet afhöra den bön eller förklaring, som kammartjenaren med ifver framförde.
Han talade imellertid så lågt, att Lena, som med yttersta ansträngning lyssnade vid fönstret, likväl icke kunde höra annat än afbrutna ord, utan allt sammanhang.
Slutligen sade baron häftigt och med missnöje: "Tyst, min van! Tala icke mera härom, det måste ske. Hvarför vore jag annars här?"
Balduin betäckte ansigtet med händerna och vände sig bort. Var det vrede eller smärta han ville dölja? Lena kunde icke afgöra detta, hon såg blott att baron hastigt uppläste ett resschatull, som stod på bordet vid sängen, upptog derur en mängd bref och papper och vinkade med detsamma åt kammartjenaren, som, beherrskande den häftiga rörelse, hvilken nyss hade öfvermannat honom, gick fram till bordet.
Bada fördjupade sig nu i läsningen eller granskningen af dessa papper, och den nyfikna tjensteflickan kunde, utan fara att blifva upptäckt, fullkomligt iakttaga allt inne i rummet.
Hon märkte, att baron räknade en mängd stora sedlar, som han inlade i en plånbok och stoppade i sin bröstficka, under det Balduin åter sammanvek papperen och inlade dem i schatullet, som han läste igen och hvars nyckel Hastford äfven förvarade.
Klockan var elfva på qvällen, men den ljusa sommarnatten tillät dem fullkomligt väl att se vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
