Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De tycktes ifrigt sysselsatta med något, som de höllo emellan sig och hvars beskaffenhet Lena icke kunde se, men hvad de än förenade här i skogens dunkel och enslighet, så sade henne en mycket riktig instinkt, att de troligen icke önskade något vittne dertill.
Den unga flickan kröp derför ihop som en hare och tryckte sig sakta och ljudlöst ned i den djupa mossan under ormbunkarne och dröjde orörlig i afvaktan på de båda karlarnes aflägsnande.
Deras rörelser blefvo emellertid allt mera häftiga, de tycktes hafva kommit i en tvist, som slutligen öfvergick till handgemäng. Hon hörde likväl intet annat ljud än deras tunga flåsande andedrag och de stumma, ljudlösa gestalterna, som böjde sig öfver hvarandra och reste sig och föllo, liknande skuggor, eller de mörka fantastiskt framvältande rökmolnen ur en ångskorsten, som slingra sig om hvarandra.
Slutligen ryckte sig den ena lös och flydde inåt skogen. Hans kamrat blef qvarliggande i några minuter, men reste sig ändtligen och tycktes med möda och endast långsamt kunna följa efter.
Flickan, hvars närvaro ingen af dem märkt, kröp nu varsamt fram och skyndade sig ut på landsvägen, så fort hon kunde, och stod innan kort på den höga sandåsen, der Bräcke hvita, nybyggda kyrka reser sig i höjden med ens som ett spöke, då man kommer fram ur skogen. Den ligger kalt och flackt med Refsundssjöns långgrunda och fula stränder nedanför till höger, intet träd gifver den skugga eller skydd, och de små enbuskarne på heden deromkring öka i stället för att minska dess ödslighet.
Strax nedanför den sandiga kyrkogården med sin enformiga, släta ringmur har den gamla kyrkan fordom stått, en terrass af sten och grus utmärker platsen, och den forna kyrkogården med sina nedsjunkna grafkullar, sina mossiga fragmenter af kors och vårdar, öfvervuxna af frodigt gräs, nässlor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
