- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
163

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu fått höra, i förrgår på aftonen ankommit till sin egendom, för att, som man tror, föra barnet med sig till Stockholm, men i går på förmiddagen finner man honom mördad."

"Mördad? Hvar? I sitt hem?"

"Nej, tvenne karlar, som i går morgse ämnade sig åt skogen för timmerfällning och gingo öfver kyrkogården, funno der en obekant mansperson mördad och till hälften afklädd."

"Hvarför tror man då, att denne är baron Hastford?"

"Emedan baron genast på morgonen saknats vid Mossboda, och senare på dagen, då ryktet om den funna döda kroppen hunnit dit, har man begifvit sig till Bräcke, och hans kammartjenare har igenkänt sin herre."

"Men af hvad anledning har baron befunnit sig på kyrkogården, som ligger så långt ifrån hans hem, och samma qväll som han kommit?"

"Jag vet ingenting derom. Man säger, att han gått ut för att spatsera."

"Det var en lång spatsertur; kyrkan ligger ju här helt nära?"

"Ja. Jag har icke kunnat få några bestämda underrättelser ännu. Man har emellertid efterskickat läkaren. Jag skulle nu äfven fara dit och trodde, att Häradshöfdingen skulle vilja följa med."

"Ja, naturligtvis, låt oss genast fara."

Kommissariens bredchäs stod utanför, och tio minuter derefter rullade vi på landsvägen ifrån Bräcke åt Jemtkrogen till. Strax innan vi hunno fram till länsgränsen, tog vägen af till Mossboda, och en stund derefter stannade vi vid trappan till det gamla huset, som jag redan beskrifvit.

En gråtögd qvinna, af ett städadt utseende, med en liten gosse vid handen, mottog oss. Hon presenterade sig sjelf med mycken takt såsom jungfru Dora, den lilla baron Hastfords vårdarinna, och gossen var det vackraste barn jag någonsin sett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free