Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då läkaren – hvilken redan anländt, när vi kommo, men väntat på oss för att börja sin besigtning – ändtligen hade undersökt alla dessa sår och blånader, tycktes han villrådig.
"Det ar troligt, att han länge försvarat sig, och intet af dessa sår synes mig egentligen dödligt, utom ett knifstygn i ryggen. Man har tydligen sökt att strypa honom med en rem, som ännu hänger fast omkring hans hals, och det tyckes utom allt tvifvel, att mördarne varit tvenne; den första angriparen har icke lyckats besegra honom, förrän en annan anfallit honom bakifrån," sade läkaren tankfull. "Er husbonde har troligtvis varit en modig och kraftfull man," tillade han, vändande sig till kammartjenaren.
"Det var han, herr doktor," svarade denne med en viss sorgsen stolthet.
"Här på benet har han en blånad och liksom märken efter tänder, det ser nästan ut, som skulle man haft en hund till medhjelpare i brottet."
"Ack, det är kanske den stackars Rugge, som tillfogat honom dem," sade Dora, som stannat inom dörren.
"Hvad menar ni?" sade läkaren förvånad.
"Jo, saken är, att vi här hade en gammal trogen hund, som blef slagen nästan till döds af en kringvandrande karl, samma qväll som baronen anlände. Hunden låg alldeles orörlig, vi trodde honom till och med död, då han, vid det att man i går hemförde barons lik och gick förbi honom, troligen förvirrad af bullret, rusar upp och hugger tag i den dödes ben. Det var hans sista lifsyttring, ty han föll ned och dog i detsamma.
Läkaren böjde sig ned, undersökte benet ännu en gång, skakade på hufvudet och sade halfhögt:
"Hm, det var besynnerligt. Dessa märken äro icke tillfogade den döde, utan den lefvande."
"Är ni fullkomligt säker, herr Balduin, att den döde i lifstiden verkligen varit er husbonde, baron Hastford?" sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
