- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
178

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inom mig, att troligen dennes inflytande var orsaken till den unge mannens tvetydiga ställning, och beslöt att, innan jag reste, öfvertyga grefvinnan om nödvändigheten af giftermålets uppskjutande ett par år, med afseende på Hugos ungdom.

Klockan var tio på qvällen. Fröken Mary hade vid pianot, med en liten tunn och pipig röst, sjungit några små stycken, som hennes fästman gäspande åhört; grefvinnan steg upp, bjöd oss alla godnatt, och hvar och en gick till sina rum.

"Lagmannen får vara så god och ligga i gula gästkammaren i natt, ty jag råkade att slå sönder rutan, då jag skulle stänga fönstret i det vanliga rummet." sade ursäktande en liten jungfru, som med ett par ljus på en bricka gick framför mig, för att lysa mig till mitt rum, då jag, uppkommen för trappan till andra våningen, vände mig åt höger för att gå till det rum, der jag förut många gånger bott.

Det var mig alldeles likgiltigt, om mitt sofrum var gult eller grönt, jag följde hennes anvisning och steg in genom dörren, som hon öppnade till en kammare på andra sidan. Men som jag icke genast kunde somna, tände jag en cigarr, blåste ut ljuset, som i den ännu ljusa sommarqvällen var öfverflödigt, och satte mig vid det öppna fönstret.

Det var naturligt, att tankarne härunder gingo helt ofrivilligt tillbaka till den gamla gården i Jemtland, der jag förut under så hemska och sorgliga förhållanden sett de båda personer jag här i afton återfunnit.

Det ligger en sällsam böjelse i menniskonaturen att älska det hemlighetsfulla, ingenting intresserar oss så mycket som det vi icke kunna förklara, och ju mera invecklad och motsägande en persons karakter, eller en händelse i lifvet förekommer oss, desto mera intresse inger den. Jag hade aldrig kunnat afhålla mig ifrån gissningar om Hastfords död, och många små omständigheter, som jag sedan erinrade mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free