Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mord, och på samma gång fastare tilldragit den knut, som jag sedan flere år bemödat mig att upplösa, i fall de afbrutna ord jag hört verkligen hade den betydelse jag tillade dem.
Doktorn hade då rätt i sin förmodan, att det hade fordrats tvenne personer för att besegra den olycklige Hastford, men Lisslena hade ju likväl endast sett en på kyrkogården.
Fördjupad i dessa tankar, hade jag suttit orörlig i soffan utan att tända ljus. Det var nu alldeles mörkt i rummet, och jag observerade derför genast en ljusstrimma, som hastigt syntes på väggen midt för mig. Det var skenet ifrån en springa, så bred, att jag med största beqvämlighet kunde se in i rummet bredvid, och strax derpå hörde jag Marys röst säga derinne:
"Det var fasligt hvad du är långsam, Lena, jag är färdig att somna."
"Det är också tio garneringar att sy fast, det går icke fort. Om fröken icke hade befalt mig att komma in med klädningen i qväll, sa hade jag väntat till i morgon, ty klockan är tolf på natten."
"Sa bra den ser ut! Jag har lust att pröfva den."
"Men det är så sent, fröken skall väl lägga sig nu?"
"Åhnej, jag är nu så vaken. Jag kan icke somna, jag är så glad och lycklig."
"Det är icke underligt på sjelfva förlofningsdagen, baron är en bra vacker och ståtlig herre; om han bara såg litet mera glad ut! Det är också många som tycka om honom."
Redan i början af det betydelselösa samtalet tyckte jag mig äfven igenkänna kammarpigans röst, men för att förvissa mig om riktigheten af min aning, var jag nog ogrannlaga att resa mig, upp och titta in i det upplysta rummet.
Det var också verkligen Lisslena, den fjorton-åriga jemtländskan, som gjort ett så obehagligt intryck på mig, nu en tretioårig qvinna, men ännu vacker och lätt igenkänlig genom färgen på håret och hennes djerfva utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
