- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
184

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Nej, ty du är mig tillgifven i alla fall, och utan dig skulle jag icke få veta sanningen och kunna värdera folk efter förtjenst."

"Det är sant, och just i denna sak kan fröken pröfva mig."

"Hvad menar du? På hvad sätt?"

"Om jag kunde lägga en skiljemur mellan baron Hugo och den der vackra flickan, så hög och så bred och så blodig, att han aldrig kunde tänka på att öfverstiga den, hvad ville fröken väl då gifva mig i belöning?"

"Lena, jag förstår dig icke," sade Mary förfärad.

"Nej det ar gifvet. Men tyst! Jag tyckte mig höra något buller vid väggen. Det kan väl ingen höra oss?" afbröt Lena med lägre röst, skrämd af någon ofrivillig rörelse af mig på andra sidan. "Hvar ligger lagmannen?"

"I sitt vanliga rum. Jag hörde mamma tillsäga Lotta att ställa det i ordning. Men förklara dig, Lena, hvad menar du?"

"Jag skall säga fröken, att det finnes två personer, som jag icke kan tåla; den ene är den der gamle, skenhelige Balduin, som jemt hänger i hälarne på baronen, och den andra är just lagmannen."

"Men hvad kan du hafva emot dem? Och hvad har det att göra med Hugos otrohet emot mig?"

"Båda två hafva visat mig förakt och ovilja, och jag glömmer icke sådant," fortfor Lena, utan att gifva akt på afbrottet. "Det skulle just roa mig att kunna qväsa dem båda och visa, att Lisslena, som de kallade mig der uppe i Jemtland, är slugare än de båda två. Allt sedan jag var en helt ung flicka, har jag haft min egen tanke om en viss sak, och den tanken kom återigen för mig, så klar som dagen, när jag i våras fick följa med fröken och grefvinnan till Upsala och jag händelsevis fick se den der Elina och kände igen henne."

"Nåväl, Lena, säg då ut en gång, hvad är det du tänker?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free