Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kände mig desto mera hätsk emot Balduin, som jag trott så visst på hans heder, och förödmjukad inför mig sjelf, beslöt jag att med allvar åter upptaga denna sak, hvilken hela verlden redan glömt, men som nu intresserade mig mer än någonsin.
Det möte jag så oförmodadt kommit att öfvervara skulle i alla händelser låtit mig misstänka, att jag kqmmit de länge dolda brottslingarne på spåren, men Lenas upptäckt gjorde det nu nästan utom allt tvifvel.
Emellertid kunde jag naturligtvis ingenting göra vid saken här i mina vänners hem. Jag anmärkte emellertid, att Balduin icke var synlig på hela dagen, och hörde, att han var illamående och höll sig på sitt rum.
Den präktiga middagen med tal och skålar för de trolofvade var ändtligen försiggången. Mary i den granna klädningen, som profvats midt i natten, tog sig ännu sämre ut än dagen förut, ty hon var ännu blekare än vanligt och icke så glad och lycklig som då, och i Hugos munterhet hade champagnen tydligen mera del än kärleken och lyckan.
Jag hade svårt att få mitt sinne i jemvigt och mina tankar lugna efter nattens tilldragelser; den ödsliga kyrkogården och det vanstälda liket, som för så många år sedan gjort ett så hemskt och djupt intryck på mig, återkommo beständigt för mina tankar, hvarken vin eller mat smakade mig, och då betjenterna började tända ljusen och ungdomen redde sig till dans, sade jag värdinnan farväl, befalde fram min vagn och for derifrån.
Under hemvägen tänkte jag naturligtvis endast på denna sak, som nästan föreföll mig allt mera invecklad, ju flera ledtrådar jag fick samlade i min hand. Den liknade dessa trassliga garnhärfvor, som fått alltför många ändar afslitna, de snärja hvarandra, och man vet icke hvilken som är den rätta; i synnerhet föreföll det mig så, derför att man har svårt att fatta en handling såsom verklig och möjlig, utan all rimlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
