Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikedomen är nödvändig, den är kostymen för er rol i verlden, ja ännu mera, en aristokrat utan rikedom, utan ekonomiskt oberoende liknar en arbetare, som saknar hälften af sina verktyg."
"Men jag älskar hvarken den rol eller kostym, som du vill truga på mig. Du vet, hvartåt min håg ligger, jag vill bli mekanikus eller ingeniör, och arbetarens simpla drägt och anspråkslösa verksamhet är hela min förhoppning."
"Är det en baron Hastford, som talar detta lumpna och fega språk, är det sonen af en man, som skulle velat lägga grafvens mörker öfver sitt eget hjerta, för att bibehålla sitt vapens hjertsköld ren som dagens ljus?"
"Ett bländverk, en chimér, min vän."
"Då är äfven dygden, kärleken och sjelfva religionen, ja hvarje idé, hvarje känsla och tanke, som höjer oss öfver materialismen eller rationalismen, kanske, om ni så vill, allt utom egennyttan, det egna jaget, är då bländverk och chimér. Nej, Hugo, besinna er, den idé, för hvilken er far lefde, är tillräckligt hög och ädel att förtjena offret af ett flyktigt ungdomstycke. Återtåg er trolofvades ring, och med den känslan af er pligt och er heder!"
Hugo var rörd, om också icke öfvertygad, han böjde ned hufvudet och teg, under det han kände sina argument försvagas inför denna entusiastiska gubbe, som förde sin förlorade husbondes talan med en värme, som om han sjelf varit rikets förste adelsman.
Balduin märkte sin fördel, och, fattande den unge mannens hand, tillade han uttrycksfullt:
"Ni skulle blifva den förste Hastford som svikit sitt löfte. Ni lofvar ju..."
"Tyst, jag lofvar ingenting. God natt, Balduin!"
Hugo skyndade in i sitt rum med hjertat uppfyldt af stridiga känslor, och den gamle kammartjenaren tog suckande ljuset på bordet för att äfven begifva sig till sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
