Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon erinring om natten till den tjugonde juli, på den gamla kyrkogården vid Bräcke i Jemtland ... Drag er till minnes denna plats på den kala heden bredvid den höga hvita kyrkan, som stod der stel som en vålnad i sin hvita svepning ... Hvad skedde väl der mellan grafvarne i nattdunklet, och hvad var det väl som pressade det ångestrop jag hörde ifrån edra barnsliga läppar? Det var utan tvifvel en strid på lif och död, som ni bevittnade, det var åsynen af er fars blodiga dåd, af den mördade mannens dödsångest; var det icke så? ... Ah, jag ser, att ni minnes, att ..."
Elina hade med af fasa vidgade ögon och halföppna läppar slukat hvarje af den främmandes långsamma och liksom inspirerade ord, hvilka grymt och våldsamt återväckte hennes slumrande och orediga minnen; de framgledo hvart efter annat genom den sällsamma ansträngning, hvartill hon i detta ögonblick tvangs, hon tyckte sig verkligen med förfärlig noggrannhet minnas allt hvad hon hörde beskrifvas, hon såg detta dystra och ödsliga ställe, dessa båda stridande, hon såg blodiga händer och hörde eder och dödsrosslingar, och hon blef allt mera blek och kall under det qvalfulla inflytandet af denna magiska och gräsliga syn och sjönk slutligen med ett rop, ännu smärtsammare än det, hvarom qvinnan talade, sanslös till golfvet.
Denna drog floret ifrån sitt ansigte, tog ljuset på bordet och lutade sig ned öfver den känslolösa flickan, under det skenet, på samma gång det visade Elinas bleka och sköna drag, nu äfven belyste Liss-Lenas metallskimrande hår och sluga fysionomi.
"Det är nog. Hon skall fly härifrån utan alla löften och eder, det är säkert," mumlade hon tillfredsstäld, blåste ut ljuset, drog schalen tätare omkring sig, nedfälde slöjan och smög sig ut genomförstugan, sedan hon stängt kammardörren efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
