Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Du misstager dig, ingen kan uppriktigare än han önska er förening.
"I det fallet tycks han bra mycket vårdslösa sitt kall, som mentor och rådgifvare."
"Huru då? Hvad menar du? Har du något särskildt skäl att beklaga dig öfver Hugo?"
"Låt oss icke tala derom! Mamma förberedde mig ju på alla möjliga obehag, och om det är ett nöje att vara sannspådd, så faller kanske denna glädje på din lott."
"Mary, hvilken ton, huru kärlekslöst du talar! Tror du, att en mor gläds, då hennes fruktan för sitt barn besannas? Du älskade Hugo tyvärr alltför häftigt för att kunna ledas af all din klokhet, du önskade att bli hans trolofvade, oaktadt du såg, att han icke delade ditt tycke; jag kunde icke undgå att varna dig, att förbereda dig på den svåra och kanske smärtsamma rol du under dylika förhållanden kom att spela, allt det tålamod och öfverseende, som fordrades, men du trodde, att hans broderliga och lugna tillgifvenhet skulle vara nog för din lycka, du hoppades till och med att slutligen vinna hans kärlek, och jag tillstår, att äfven jag delade denna förhoppning, då Hugos hjerta var fritt.
"Tyst då, välsignade mamma, ditt långsamma och välvisa tal oroar mig alldeles fasligt och gör mig ordentligt nervös; jag känner ju redan allt det der," utbrast Mary i samma van vördiga och obehagliga ton, med ett illa uppfostradt barns trotsiga egoism och hjertlöshet, under det hon häftigt slet i den tilltrasslade silkeshärfvan, som hon höll mellan fingrarna, och slutligen kastade den ifrån sig med vrede, gick fram till pendylen och tillade otåligt, under det hon betraktade dess granna urtafla, omgifven af förgylda amoriner och blomstergirlanger:
"Jag tror, att klockan har stannat, visaren har säkert stått en hel timme på samma ställe. Lena borde väl nu kunna vara här, tycker jag."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
