Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid derom och togo afsked af hvarandra," tillade fru Ekman, lugnad öfver mössorna, som, tack vare de knappnålar hvarmed de voro fastsatta, hängde qvar i oförminskad glans.
"Nej, jag vet om ingenting, hvart for hon? Hon kommer väl igen i morgon?"
"I morgon, nej, visst inte; hon skulle ha fått bref från sin far, eftersom hon sade, och reste nu utrikes till honom för att aldrig mera komma igen ..."
"Gud i himlen, hvad säger ni? Det är icke möjligt!" sade Hugo bleknande och närmade sig häftigt den gamla qvinnan, som helt lugnt fortsatte sitt arbete.
"Jo, det är full sanning, hon hade under natten packat in sina saker, och hon gaf mig till åminnelse sitt lilla silfverkuvert, den enda dyrbarhet hon egde, stackars barn ... det gjorde mig just ondt om henne, ty Gud vet hvad för menniska den der fadern är, ty hon har aldrig velat tala om honom ..."
"Lemnade hon ingen helsning, intet bref till mig?"
"Jo, det var så rätt det ... hon gaf mig en liten biljett för att lemna baron, i fall han skulle fråga efter henne."
"Men i himlens namn, fru Ekman, stå då icke här och prata, utan gif mig den genast!", afbröt Hugo häftigt och fattade tvätterskan i armen.
"Akta sig, han bränner sig ju på jernet! ... Se så, jag skall strax söka reda derpå," tillade hon, pröfvande strykjernet med fingret, innan hon satte det ifrån sig.
Hugo såg sig omkring med förvirrade blickar, som om han yrat, och då gumman kom tillbaka, ryckte han papperslappen föga artigt ifrån henne och skyndade ut, utan att märka att han ännu en gång stötte emot de upphängda mössorna, hvilka nu ramlade ned i den sotiga köksspiseln, der strykjernen värmdes.
"Sådan vårdslös och framfusig menniska!" muttrade gumman förargad. "Om flickan är borta, så behöfver han väl inte komma hit och köra hufvudet emot öfverallt som en galning, helst som jag tror, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
