Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstateradt, och då ... tänker ni då ännu att göra henne till er hustru, till friherrinna Hastford?"
Hugo teg ett par minuter, hans läppar darrade och ögonbrynen sammandrogos, under det en mörk rodnad flög öfver hans panna, men hans röst var fast och klar, då han slutligen svarade:
"Nej, icke till friherrina Hastford, men väl till min hustru. Jag har ofta halft på skämt meddelat dig mina framtidsplaner, jag skulle i detta fall göra allvar deraf."
"Ah, ni skulle i Amerika vid en mekanisk verkstad, fabrik eller dylikt söka er en anställning, der edra kunskaper kunde förskaffa er arbete och bergning, är det icke så?"
"Och lemna mitt adliga namn och dess vapen qvar i Sveriges gamla riddarhus, der det passar bättre än i en verkstad i Amerika ... Kärlek, arbete och bröd, se der hvad jag behöfver för att vara lycklig, allt annat är för mig blott tomma, betydelselösa skuggor. O, att jag blott visste, hvar jag skulle söka Elina! ... Förlåt mig, förlåt mig, min gamle vän, om jag sårar och smärtar dig!" tillade Hugo vid åsynen af Balduins rörelse. "Men all denna gamla tunga aristokratiska bråte, som du finner så vördnadsvärd, och hvarmed du ständigt har skramlat framför mig, den väcker icke min sympati, jag förskräckes för dess rostiga prakt och dess höga pligter och lemnar derför utan saknad denna vapensköld, som du afgudar, och för hvars glans jag ingenting kan uträtta."
"Det återstod endast detta! Nåväl, allt är då förbi. Himlen är mitt vittne, att jag sökt uppfylla din befallning, min ädle husbonde! Men hos detta sällsamma och vanslägtade barn måtte icke finnas en droppe af ditt blod. Du sjelf blef då den siste af din stolta ätt," sade Balduin med halfhög röst och stirrande ögon, som om vålnaden af hans forna husbonde stått framför honom. "Mitt värf är slut, ni behöfver icke längre er gamle guvernör, herr baron, det återstår mig endast att aflägga räkenskap inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
