- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
237

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde fredligt afhandlas, "hvad det första angår, så är det icke svårt, ty den gamle herrn, som hemtade henne, var ingen annan än hennes far, så att herrn kan vara lugn, att hon är i godt förvar; han betalde mig rätt hederligt, det vore skam att säga annat, för rum och mat och litet smått, som hon var skyldig, och mycket hygglig, och som en riktig herre såg han ut, men icke följde hon gerna med honom, så mycket kan jag saga, ty de hade ett fasligt långt samtal, innan de kommo ut, och hon var alldeles öfvergifven och förgråten, då han hjelpte henne i vagnen."

"Det ar då åter denne olycklige far, som är framme och spökar," mumlade Hugo halfhögt och tillade sedan misstroget: "Jag har stort skäl att tvifla på hvad ni nu säger, låt mig veta sanningen. Var det icke snarare en qvinna om tretio år, med hyggligt utseende och rödaktigt hår, som kom hit och förmådde henne att följa sig härifrån?"

"Nej, så sannt som jag är en ärlig menniska, det var, som jag säger, mamsell Emmas egen far; men jag vet hvilken qvinna herrn menar, det var det fruntimret, som följde henne hit för nära en månad sedan."

"Huru såg då karlen ut, som ni påstår att Elina följde?"

"Det var en lång, gammal herre med mörka ögon och hy, han talte litet konstigt, alldeles som en utländing, och han kallade mamsell Emma för sin dotter."

"Och hvart togo de då vägen?"

"Omöjligt att jag det kan säga, fast jag ändå försökte lyssna efter, när han sade adressen åt kusken."

"Och Emma?"

"Hon såg ut att vara mera död an lefvande af sorg och skrämsel och sade aldrig ett ord."

"Har ni någonsin förut sett den der karlen här hos henne, eller i grannskapet?"

"Nej aldrig, han kom åkande hit i morgse klockan åtta. Mamsell Emma hade likväl varit tidigt uppe, och jag förstod, att hon väntade någon, ty hon hade allt i ordning till afresan, men då den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free