Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvarför icke så gerna tio?" inföll Grübe, ryckande föraktligt på axlarna. "Man kan emellertid tro hvad jag säger, det är jag, jag ensam, som mördat baron Hastford."
"Har ni någonsin vandrat omkring som kolportör här i Sverige, och har ni en dotter, som heter Elina, och som för kort tid sedan vistats i Upsala?"
Grübe gjorde en rörelse, som, ehuru obetydlig den var, likväl öfvertygade mig mera om sanningen af hans oväntade sjelf anklagelse, än allt hvad han förut sagt, och jag återtog med mera tillförsigt och säkerhet:
"Om ni genom tidningarna fått kännedom om detta brottmål, så vet ni utan tvifvel, att en dylik person, hvilken man fåfängt efterspanade strax efter mordet, då var den ende misstänkte, men det är nu all möjlig sannolikhet, att Balduin varit hans medbrottsling, och jag beklagar, att er bekännelse tills vidare icke kan ändra den forne kammartjenarens ställning."
Grübe tycktes bestört och sökte fåfängt dölja det intryck mina ord gjorde, han teg en lång stund och tycktes försänkt i djupa tankar.
"Jag har varit ensam om brottet, men huru kunna bevisa det, huru kunna befria Balduin, som tvärtom gjorde allt för att kunna rädda sin herre?" mumlade han halfhögt och sänkte hufvudet, liksom öfverväldigad af smärta.
Under helt och hållet exceptionella förhållanden i lifvet öfverstiger man ofta sin dagliga, af pligt och embete utstakade väg, man uppför då stundom ett intermezzo i lifvets bedröfliga drama, som icke sällan är den enda tröstande eller tillfredsställande delen deraf.
Främlingens ädla utseende och språk, hans oväntade bekännelse och hans smärtsamma missräkning gjorde i detta ögonblick hans olikhet med vanliga brottslingar äfven så påfallande, som sjelfva händelsen var ovanlig, och jag lydde derför helt enkelt och obetingadt min känsla, då jag utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
