Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jag ringde hastigt, ty en tanke föll mig in, som jag genast ville verkställa.
"Hvad vill ni göra?" sade Grübe oroligt och steg upp.
"Var lugn, ni är här hos mig i en enskild affär, det står er fritt att betänka ert beslut till i morgon."
Då betjenten inkom, hviskade jag honom några ord i örat, och tio minuter derefter införde han Balduin i rummet.
Aldrig i mitt lif skall jag glömma dessa begge mäns utseende och vexlande uttryck i det ögonblick, de så oväntadt fingo se och igenkände hvarandra.
Om jag varit målare eller psykolog, skulle den scen, jag hade framför mig, varit ett studium, hvartill man icke ofta har tillfälle, men äfven som menniska kände jag det lifligaste, intresse derför.
Oaktadt icke ett ord, icke ett ljud kom öfver deras läppar, oaktadt ingendera rörde sig ur stället, såg jag med fullkomlig tydlighet, att jag så må säga, att de störtade i hvarandras armar, och jag ångrade nästan den grymma list, som genom öfverraskningen låtit mig upptäcka deras känslor.
Grübe var emellertid den, som först lyckades beherrska sig, han lade fingret på läpparne med en blick af så sträng och absolut befallning, att Balduin, liksom tillintetgjord, dolde ansigtet i händerna; det låg likväl i hela hans framåtböjda ställning; i de sammanknäppta händerna en så gripande smärta och förskräckelse, en så rörande och ödmjuk bön, att jag ovilkorligt kände en oväntad fuktighet i ögonvrån, och närmande mig dörren, sade jag hastigt och allvarsamt:
"Tala fritt, säg hvad ni vill, det skall vid min heder ingen höra er," och med detsamma lemnade jag rummet.
"Du skrattar kanske åt din gamle onkels romantiska känslor, och jag tillstår, att jag aldrig för någon yppat detta lilla mellanspel i det der brottmålet," fortfor onkel Benjamin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
