- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
258

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ens icke mindre än tre personer, som alla voro beredda att underkasta sig domen derför.

Intagen af det lifligaste intresse, begaf jag mig genast sjelf till den nyss anlände fången, hvilken var en af dessa olyckliga menniskovarelser, som tillbragt sin barndom i elände och vanvård, sin ungdom i råhet och förderf och sin mannaålder i brott, eller inom fängelsemurarna, men var allt detta oaktadt ganska munter och sorglös och tycktes ingenting mindre än generad af sin ställning.

"Det skulle då vara du, som mördat baron Hastford på kyrkogården vid Bräcke?" sade jag, sedan han besvarat mina första frågor.

"Ja, nog råkade jag till att åderlåta en karl der på stället, det nekar jag icke för, eftersom jag just kommit hit för den saken, men om det var en baron, det vill jag låta vara osagdt; åtminstone hade han knäfveln så dåliga stöflar, och rocken var icke bättre den; det var jag, som skulle få den på min lott, men som han var dålig och sönderrifven, så var det ingen rättvisa i det; vi kommo oss också i ett nappatag för den orsakens skull, kamraten och jag, och till sist så tog jag för min del hela skräpet, och kom också just derför lyckligt öfver till Norge, men kamraten han blef efter."

"Ni voro således två om mordet?"

"Ja, det kan jag gerna erkänna, ty Håkansson, den stackaren, är längesedan död."

"Men huru såg då den personen ut, som mördades?" sade jag, villrådig och förvånad öfver karlens besynnerliga yttranden, som buro alla tecken af sanning, men alls icke öfverensstämde med hvad jag sjelf sett.

"Huru han såg ut, hm, det minns jag icke så noga, det var en lång svartskäggig räkel, med en låda på ryggen; inte trodde vi just, att han kunde hafva så mycket att ta, men det var mest för klädernas skull, vi hade nyss rymt och voro gråklädda vi förstås och behöfde byta om, men stark var han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free