Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och svår att handtera, och då vi ändtligen fått honom spak, så hunno vi knappt få af honom hans eländiga trasor, innan en barnunge kom framkrypandes ur buskarne och skrek som en räf, och i detsamma hörde vi en kärra på landsvägen; det var synd om ungen, men vi hade ingen annan råd, än att tysta henne i en hast och begifva oss af."
"Och det var närmare åt Jemtkrogen till, vid gränsmärket, som ni delade den mördades kläder och kommo i gräl med hvarandra?"
"Ja, kors huru kan lagman veta det? Det är sannt, det var just der."
"Hvad gjorde ni då af edra egna kläder?"
"Dem gömde vi under stenarne på samma ställe, och der ligga de väl ännu om ingen hittat på dem."
"Och liket af ert offer gömde ni troligen lika väl, efter man icke heller återfunnit detta."
"Då måtte det hafva sprungit sin väg, ehuru han var paradisklädd, ty vi hunno icke gömma honom alls," sade karlen med ett rått skratt.
Jag stod orörlig af öfverraskning under de sällsamma tankar, som vid hans ord trängde sig på mig, och gick slutligen min vag, sedan jag förmanat honom att noga och sanningsenligt bekänna sitt brott med alla dess detaljer inför rätten, som skulle samlas på eftermiddagen.
Helt förbryllad af de många gerningsmännen till ett mord, som slutligen tycktes endast hafva skett "in effigie", gick jag att gifva befallning om eftersökandet af de, enligt fångens uppgift, gömda kläderna vid gränsmärket och ville sedan uppsöka den tyska handelsbokhållaren, för att berätta honom denna nya vändning af saken, och derigenom förmå honom att kanhända med uppriktighet ingå i de enskildheter, som möjligen kunde ådagalägga Balduins oskuld och beriktiga hans egen bekännelse.
Man svarade mig, der han bodde, att den resande ännu icke var uppstigen, men som klockan var tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
