Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 27
kallas vackert, men med en växt sa kraftfull, smidig’ och fullkomlig, att den kunnat tjenat Sergel till modell för en Apollo. Han var klädd i drabanternas uniform, och i enlighet med modet voro hans benkläder, sa trånga som trikåer, nästan fastsmetade vid kroppen, och den gula jackan med sina blå reverer och puffar öfver axlarne var sa kort och satt sa tätt åt lifvet, att om icke det fina spetskråset stuckit fram mellan de" Öppna knapparne öfver bröstet, man skulle kunnat tro honom alldeles naken derunder.
.r
Han lade tyglarne öfver hästens hals, aftog hatten och. torkade sin svettiga panna med näsduken, som han haft förvarad innanför fodret i kullen, ty den trånga jackan utan fickor lemnade intet rum derför.
Hästen sträckte, konstmessigt sina båda f ramfötter i jembredd framför sig, och frustade ett moln af små skumperlor ur de rosenröda vidöppna näsborrarne, i detsamma hans husbonde hoppade ned på marken, och med ett tecken af ridspöet befalde honom att aflägsna sig. .
Det väl dresserade djuret gick långsamt omkring huset och stälde sig i skuggan af en stor tall på andra sidan deraf, bakom en hög af ris och gärdsel, der han hvarken kunde upptäckas ifrån landsvägen eller ifrån skogsstigen och der han tycktes vara fullkomligt van och hemmastadd.
Hans husbonde hade emellertid närmat sig ett af fönstren, och sedan han hastigt sett sig omkring och funnit, att ingen menniska fanns i grannskapet, förde han undan den half öppna, luckan och slog tvenne lätta slag med knappen af ridspöet emot glasrutan.
Utan att invänta något svar på denna signal, gick han sedan hastigt omkring huset, hoppade öfver en låg häck af rosor och ligustrum, som på baksidan innefattade ett litet blomsterland, och stod nu utanför ett öppet fönster, hvars nedfälda hvita gardin fläktade för sommarvinden.
"Coranda!" ropade han halfhögt, lyfte upp gardinen och tittade in genom det låga fönstret; och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
