Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DKOTTNINGHOLM. 273
bud jag förde var en lycklig tillfällighet; om några dagar resa vi till Gripsholm."
"Ah! Erik, du reser härifrån," utbrast flickan, hvars kärlek besegrade vreden och svartsjukan, och lindande sina hvita och vackra armar om hans hals, drog hon honom till hälften in genom fönstret. "Du reser, och den vackra frun älskar dig och ar dig ständigt nära, och jag . . . jag måste stanna här i denna fångenskap."
"Coranda," inföll Erik, som med armen omkring hennes lif hade satt sig på fönsterkarmen, "det ar nu tredje gången jag hör dig tala om kronprinsens hofmästarinna på detta sätt, och jag har sagt dig, att om du vill tro och lyssna till hof skvallret, sa får du alltför många anledningar att förbittra vår kärlek. Jag vill icke ännu en gång bedyra för dig, att om fru von Stauden fattat någon välvilja för mig, sa ar jag sjelf okunnig derom och vill också förblifva det ... jag har mycket litet talat vid henne . . . men se sa, nu äro de tio minuterna förlidna, och du har ännu icke sagt mig ett vänligt ord, och jag har likväl varit nara att bryta halsen af mig och låta min häst störta, for att få se dig."
"Förlåt mig, förlåt mig! Men jag hörde, att du hållit hennes häst i går och lyft henne ur sadeln vid drottningens ridparti och att hon, vid återkomsten till Kina, återigen ansett ~sig behöfva ligga i dina armar en lång stund, innan hon kunde komma ned af hästen och sätta fötterna på marken."
"Erik rodnade något och såg litet brydd ut, antingen det. nu var af harm eller dåligt samvete, och Coranda, som fixerade honom, fortfor med ökadt misstroende:
"Jag skulle kanske icke hafva brytt mig om hvad Anselm sade, kanske för att oroa och förarga mig... men äfven magister Juring syntes besvärad, då jag talte derom, och.. ."
"Det ar således ifrån Anselm, den sämsta och lättsinnigaste af kungens pager, som du fått dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
