Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 28
Coranda, som tyst och obemärkt följt de andra, skilde sig nu ifrån dem, vek af till venster på en af parkens slingrande gångar och stannade slutligen under en stor ek, hvars stam redan då, för ett sekel sedan, var urhålkad af ålder och troligen belysts af flammorna, hvilka förtärde drottning Katarinas gamla hus, och som ännu sträcker sin skugga nästan ända till det nya ridhuset, ehuru dess öfversta grenar äro torra och skjuta upp, nakna och blekta af solen och vinden, erbjudande ar efter ar generationer af kråkor en favoritplats, som de regelmessigt hvarje qräll i skymningen intaga.
Den unga flickan svepte här kappan bättre omkring sig, drog ned den garnerade kapuchongen derpå och kastade ett tjockt svart flor deröfver.
Hon var nu i denna kostyin tydligen - som Alphons Kärr betecknande säger - "une femme qui sort", hvilken en gentleman aldrig oroar eller ens låtsar se, och i sanning om man den tiden någonsin skulle respektera sin nästa, sa var det under dylika förhållanden.
Hastigt och med mera mod- fortsatte^ ho n nu sin väg uppåt höjden framför slottet, ehuru vagnarne på borggården, lakejernas sprakande facklor och de upplysta fönstren vittnade om att festen redan börjat.
Då som nu var utsigten ifrån detta ställe förtjusande öfver sjön, med dess små holmar och slottet i all sin prakt, i detta ögonblick illumineradt som ett fepalats. Coranda vände sig emellertid icke om för att beundra denna tafla, ännu mera förhöjd af månen, som röd och dunkel med osäkra konturer steg upp öfver Kersöns ekar, hon tänkte blott på medel att komma in i detta palats och stannade icke förrän hon hunnit ett litet trähus, nu bebodt af Gud vet hvem, men ännu i dag kalladt "Pagebyggningen", derför att några bland de yngre af dessa herrar ibland blefvo inlogerade här, då paviljongerna saknade utrymme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
