Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 283
sysselsatt att rätta de dåliga frukterna af hans nit, att hos de adliga pagerna inplanta det klassiska språkets första grunder och hof spr åkets nödvändiga ortografi.
Det var magister Per Juring, de unga herrarnes informator eller "hofmästare", som han kallades, icke-sådan jag beskrifvit honom för dig, en åttioårig gubbe med halföppen mun, utan en blek ung herre vid tjugonio ar, med skarpa grå ögon, ful, men af ett intelligent utseende och hvars läppar då voro, en gång för alla, hårdt hoptryckta under bemödandet att antaga den mest fasta och imponerande skolmäst armin, som var honom möjligt.
Han var allt för van vid sina svårhandterliga disciplars, dagliga och varierande, upptåg och galenskaper, för att låta störa sig af något sa obetydligt, som litet sand kastad på en fönsterruta, och med pennan mellan tänderna bläddrade han i lexikonet, då klangen af det sönderslagna glaset ändtligen kom honom att resa sig upp och genom det trasiga fönstret slunga några skarpa tillrättavisningar åt fredstöraren.
Han tystnade emellertid vid ljudet af en qvinno-röst, som helt lågt uttalade hans namn, och hållande handen för ljuset bemödade han sig att se ut i mörkret.
Han tyckte sig igenkänna det främmande uttalet, och en hastig färgskiftning for öfver hans kind, i detsamma han blåste ut ljuset, öppnade fönstret och sade sakta och tvekande:
"Coranda! Ar det möjligt, att det ar ni?"
"Ja, det ar jag, släpp in mig fort... Jag har något mycket angeläget att säga er... sa lyckligt att ni var hemma."
"Ja i sanning, mycket lyckligt... hvilken oförsigtighet !" mumlade magistern och rullade hastigt ned gardinen, sedan han åter stängt fönstret, och gick att öppna den yttre dörren.
Ingen menniska tänkte i detta ögonblick på den lilla pagebyggningen, alla trängdes dernere på borggården för att se de granna gäster, som stego ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
