- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
287

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 287
"Men ni kan icke gå omaskerad och i denna drägt, man skall icke släppa in er."
"Nej," sade Coranda bedröfvad och lät hufvudet begrundande sjunka emot bröstet. "Jag trodde, att ni skulle kunna hjelpa mig dermed."
"Jag skulle göra det, Coranda, om det vore mig möjligt, men . . .*’
"Har ni icke en domino att låna mig? Det behöfs ingenting annat."
"Jag? Nej... men vänta ... kanhända ... Skräddaren, som i förmiddags bar hit några kostymer, hade flere an som behöfdes; om de vore qvar... låt oss se efter..."
Juring tog ett ljus på bordet, tände det och gick in i innersta rummet, en sängkammare, der fyra san-
/ CJ f %/
gar stodo i rad utåt golfvet som i en barack och der för öfrigt just’icke någon synnerlig lyx, eller beqvämlighet herrskade.
Om några minuter återkom han och bar med triumferande utseende tre eller fyra olika domino s och ett halft dussin förkastade masker.
"Ödet vill hvad qvinnorna vilja, man finner ständiga bevis på sanningen af denna sats," sade han skrattande och kastade sitt fynd på soffan, under det Coranda slog händerna tillsammans af glädje och skyndade att granska de funna persedlarne.
"Vi taga de båda svarta, de väcka ingen uppmärksamhet ... den här ar for lång åt mig, men jag fäster upp den under skärpet... sa lyckligt, se hur bra den sitter... jag kommer visst att bli mycket rädd att börja med, ni får icke lemna mig förrän jag funnit Erik ..."
Coranda pratade oupphörligt, under det hon fäste dominon omkring sig, sa nätt och prydligt att man skulle tro den vara sydd åt henne.
"Men här finns ju alls ingen spegel, jag vet icke, hur jag ser ut, låt mig se efter der inne," och med ljuset i handen sprang den unga flickan, med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free