- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
289

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 289

gånger mera värd, an den vexel på evigheten ni bjuder mig."

"Men jag kysser endast den, som älskar mig,"

"Ah, i det fallet blefve kanske alltför många lyckliggjorda," återtog han, yr i hufvudet af den vackra flickans koketteri, och hastigt läggande armen om hennes lif.

"Hvad tror ni väl, att Erik skulle säga, om jag kysste er?" tillade hon, tydligen icke obenägen att genast börja bestraffa sin älskares förmenta otrohet.

"Erik? . .. Ah, förlåt mig ... Se sa, intet gyckel numera, ar ni färdig, Coranda? Sa låt oss gå."

Turing, som ett ögonblick gifvit vika för tidens lättsinniga ton, och kanske äfven sitt eget gömda tycke för den lilla tyska skönheten, återkom hastigt vid vännens namn till sin naturliga hederskänsla, och kyssande endast Corandas lilla hand, betäckt af en genombruten silkesvante, förde han henne artigt ur rummet.

"Vänta ett ögonblick, jag glömde min solfjäder derinne," utropade hon, gjorde sig hastigt lös och sprang tillbaka in.

Han stannade i dörren med ljuset i handen och såg henne närma sig en af pagernas sängar, såg att hon upptog någonting derifrån, som hon gömde i en af de stora pocherna under sin klädning, men han misstänkte icke ett ögonblick, att det i stället för den förmenta solfjädern, hvilken i godt förvar satt instucken i hennes skärp under dominon, var en af de båda pistolerna, som lågo der.

Ett ögonblick derefter gingo de båda utför backen ned till borggården och stego uppför den breda af marschaller upplysta trappan.

"Det var i sanning en sällsam och bedröflig tid den der lysande ’maskeradtiden’," återtog onkel Benjamin efter en liten stunds tystnad. "Det har ofta förefallit mig, som om allt det lof och smicker traditio-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free