- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
294

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294 ONKEL BENJAMINS ALBUM.

Zigenerskan, som gick bredvid honom, tycktes deremot väcka mer nyfikenhet an hennes långa svarta hår, höga mössa och guldbroderade skarlakanskjol med kabbalistiska tecken och hieroglyfer, syntes gifva anledning till. Hon hade en kort, satt och alls icke ungdomlig figur, en trippande gång och utomordentligt lifliga gester, och hvad hon med halfhög röst och på den mest flytande, ehuru just icke mest eleganta, franska sade sin kungliga följeslagare, syntes på det allra högsta intressera denne.

Halfhöga gissningar om den lyckliga zigenerskan nådde i förbigående Jurings öra.

"Det ar en tvetydig bekantskap sedan hans majestäts vistande i Paris."

"Ah nej, det ar den gamla qvicka grefvinnan P., ingen annan."

"Jag skulle kunna svära på, att det ar madame Monsuve som spökar, det ar hennes gång och hen-

nes maner."

"Det ar icke möjligt. Hon har redan försvunnit ifrån scenen och dessutom ..."
Magistern hörde ingenting mer, och i det han drog sig åt väggen, för att gifva rum för en rad herdinnor med långa bekransade stafvar, trampade han på någonting, som låg på golfvet framför hans fötter.
Han böjde sig ned och upptog heH likgiltigt en tillskrynklad rosett af eldfärgade sidenband, tappad kanhända af någon bland dessa menlösa Arkadiens döttrar, som nyss passerat.
Utan att tanka derpå fäste han sitt oskyldiga fynd i ett knapphål på bröstet af sin svarta domino och stannade en stund orörlig, sysselsatt att betrakta de grupper och figurer som sväfvade förbi.
Hastigt vidrörde någon hans arm, och en hviskande rost sade förtroligt:
"Por tusan, stå icke sa der och skyldra, man kunde misstänka något."
Juring, för hvilken rösten var alldeles obekant, vände sig förvånad om och såg en lång karl i svart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free