Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 39
sidan, sa att kammarfrun och baron Munck, hvilka ingenting märkt, icke kunde se henne.
Den stela och gåtfulla qvinnan, hvars blyghet eller inskränkta förstånd lagt som ett pansar af jern omkring hela hennes varelse, och som tyst, orörlig och oförstådd vandrade genom lifvet som en sköldpadda i sitt skal, hade likväl i denna stund en glöd af hat, vrede och svartsjuka i sina blickar, som förvånade och intresserade hennes gömda åskaclare till ådn grad, att han glömde sin egen ledsamma ställning för nyfikenheten, att bevittna slutet af detta uppträde.
Hon stod tyst, framåtlutad, orörlig som en bildstod och hållande släpet af sin långa sammetskjol med ena handen, pressade hon med den andra den hopslagna solfjädern hårdt emot barmen, hvars hvita vågor häftigt höjde och sänkte sig under floret i det framtill djupt urringade klädningslifvet.
Por första gången i sitt lif kanhända glömmande sin rol och all etikett, var hon naturlig och sann och verkligt skön, i samma ögonblick själens lif och känsla fingo visa sig genom ögats gnistor och kindens färg.
"Ni säger, att jag ar snål och egennyttig," återtog Olivia och lade förtroligt båda sina händer i baronens. "Men tro icke, att det ar detta, som binder min tunga, ni vet det mycket väl, det ar för er skull, det beror af er att ..."
"Se sa tyst, tyst... låt mig gå," han kysste henne, och ryckande sig i detsamma hastigt lös, förskräckt vid det svaga ljudet af drottningens krossade solfjäder, hvars bitar föllo på mattan, smög han sig, troligen utan att ana henne sa nära intill sig, förbi den stora korgen och försvann invid väggen bakom sänggardinerna.
Olivia fattade i ett ögonblick Bruces hatt, som hon förut i hastigheten skjutsat under sängen, kastade den ofvanpå kappan och drog igen omhängena, i detsamma den uppretade Sofia Magdalena steg in genom dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
