- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
312

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
Det föreföll honom emellertid, som om trappan krökte sig an hit an dit och att stegen och murarne blefvo allt mera fuktiga.
Han ropade ännu en gång utan att få svar och stannade slutligen, besinnande sig om det icke vore bäst att vända om, förargad och förskräckt vid tanken på Eikenberg, hvilken det nu troligen var för sent att kunna varna.
Trappstegen hade redan tagit slut; sedan några minuter hade han vandrat på ett mjukt och fuktigt jordgolf, och nu befann han sig tydligen i någon af slottets källare; han hade förlorat Bruce och förlorade nu äfven allt hopp att komma ut, om han icke gick tillbaka upp, men huru han famlade omkring i hvalfvet, som vidgade sig allt mer, sa var han icke i stånd att återfinna trappan.
En känsla af verklig fasa grep den stackars hof-mästaren; orolig och förskräckt trefvade han omkring i djupa mörkret, han hade helt och hållet förlorat förmågan att bedöma, i hvilka krokar han gått och i hvad väderstreck han nu befann sig.
Hvad var att göra? Alla rop visade sig fruktlösa, det fanns ingen annan utväg an att med tålamod invänta, att man möjligen kunde behöfva något i källaren, men öfverallt omkring honom var tomt, och då han trefvade på golfvet vid sina fötter, fann han ingenting annat an bark och spånor, som bevisade, att han inkommit i en tom vedkällare, der troligen ingen hade något att förrätta.
JSTågra minuter förgingo, och dessa minuter voro sa långa och obehagliga, att den gamle gubben ännu vid sjuttio ar sade sig minnas dem med pinsam noggrannhet, och ännu ofta vid väderskiften, då hans gikt lät känna sig och han var illamående, vaknade han om nätterna badande i svett vid föreställningen, att han var instängd i källarhvalfven under Drottningholms slott.
De otrefliga situationerna i vårt lif stanna genom en högst obehaglig naturlag alltid bäst qvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free