Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT VID DROTTNINGHOLM. 3
yttre och utan annan ingång an ifrån slottets jordvåning ; som han befann sig instängd med detta svarta hemlighetsfulla sällskap, som ifrån salarne deruppe fortsatte maskeraden ned i källarhvalfven.
Den lilla egendomliga cell, om hvars tillvaro han var alldeles okunnig, hade då i stället för den ensamma syrenbuske, som nu osedd blommar i dess midt, en liten vattencistern af flata stenhällar, som sågo nästan hvita ut i nattdunklet. En vild rosenbuske hade spirat upp vid muren, och en rödstjert, som bygt sitt bo invid murbruket i stenfoten, satt sofvande på dess grenar, hvilka omslingrades af en hvit convolvolus, hvars halfslutna doftande blommor hängde f ulls tänkt a af septembernattens dagg.
.
De tjocka spindelväfvarne i murens vinklar och mullvadarnes hålor i jorden, under det frodiga aldrig trampade gräset, vittnade tydligt, att denna gömda vrå, genomglödgad af solen om sommaren och fyld af snö om vintern, var en verklig liten öken midt i det praktfulla bullersamma slottet, som omgaf det på alla sidor och hvarifrån musikens toner, och ljusskenet från fönstren i galleriet ofvanför, strömmade ut.
Ödsligheten, stillheten och den klosterlika afskild-heten på denna plats gjorde ett sällsamt intryck på Jurings sinne, och då de svarta figurerna i detsamma gömde sina lyktor och uppstämde en psalm med låg och entonig röst, fick hela uppträdet någonting drömlikt och fantastiskt, som icke kan beskrifvas.
Den gamle pagehofmästaren var ett barn af sin tid, lättsinnig, fritänkare, encyklopedist, liksom hela hofvets ungdom; han ansåg sig tro på ingenting, men delade likväl, åtminstone till någon grad, den obegripliga vidskepelse, för hvilken äfven de mest snillrika och högt uppsatta voro offer. Då han beskref denna scen, bekände han helt uppriktigt, att han, for att begagna hans egna ord, "for ingen del var vid lediga sinnen", att han var upprörd af en besynnerlig skräck, en obestämd bäfvan och att det föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
