Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
honom, som om dessa svarta masker sjöngo hans egen liksång.
Emellertid följde han dem mekaniskt ut på gården och hörde dörren tillslutas bakom sig. De gingo långsamt fram till midten och stälde sig omkring den uttorkade cisternen, och nu först tyckte han sig märka, ett de med en viss häpnad observerade tillökningen i sitt sällskap, ty huru han an sökte närma sig sin granne, sa blef ständigt afståndet mellan honom och denne större an mellan de öfriga, och glad att icke se sin närvaro upptagas med ann^at an denna sällsamma skygghet, stannade han orörlig och tyst i kretsen.
Då sången efter ett par minuter tystnat, mumlade de alla några obegripliga ord, som han tyckte en latinsk bön, höjde händerna emot himmelen med några hemlighetsfulla tecken och af togo maskerna.
Det ar lätt att döma om den stackars Jurings känslor, som öfvergingo ifrån enl mystisk och obestämd bäfvan till en ganska naturlig och rimlig förskräckelse, då han, oaktadt den djupa skymningen, igenkände hertig Carl af Södermanland, baron Reuterholm, Björnram och Ruuth; den femtes anletsdrag voro honom likväl helt och hållet obekanta, och först långt derefter antog han, att denne kanske varit den finske spåmannen, charlatanen Ulvenklou, hvaraf hertigen en tid var mycket intagen.
Det obegripliga föremål, som denne höll alltjemt, och som Jurings uppjagade fantasi gifvit alla möjliga fantastiska former, var, det såg han nu, ingenting annat an ett helt vanligt simpelt grynsåll, som den obekante stälde på spetsen af en stor ullsax, svängande och vridande det omkring på ett eget satt, då och då uttalande några halfhöga ord och stundom hela långa fraser under de öfrigas djupa tystnad och allvar.
"Du ser förvånad ut," afbröt onkel Benjamin, vid det småleende, som ofrivilligt krusade mina läppar under denna del af hans berättelse. "Du tycker utan tvifvel, att denna scen ar både otrolig, dum och löjlig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
