- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
323

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

« EN NATT VID DROTTNINGHOLM. 328

Hvad pagernas hofmästare angick, sa var han i detta ögonblick öfvertygad, att han nu ohjelpligt blifvit förflyttad utom scenen för denna natts vidare skådespel och hade alls ingen förhoppning att här få bevittna dess fortsättning eller slut.
"Jag har sagt," återtog onkel Benjamin efter en lång paus, "att jag ville visa dig några, kanske otydliga, skuggor utan pretention på kött och blod och bevislig auktoritet; - och i sanning slutet af den anekdot, den gamle advokatfiskalen berättade, ar lika mörkt och ogenomträngligt som natten, hvilken dm-gaf densamma. Det angifver endast gissningar, sannolika kanske blott för den, hvilken liksom han personligen kände hufvudaktörerna i dess sista scen.
Dessa gissningar äro emellertid allt,.hvartill man kommit, rörande anledningen och upphofsmannen till det brott, som begicks denna natt och som man åldrig-tyckes hafva gjort någonting för att upptäcka eller bestraffa, och hvarom allmänheten icke fick någon bestämd kunskap.
Se här hvad som tilldrog sig ifrån det ögonblick Juring ankom till stället.
Han hörde klockan i slottstornet slå två, då han kom fram till den kala berghällen; på himlen hade ännu icke börjat den minsta morgongryning, och månen var redan nedgången; i den djupa skymningen ser han då helt nara någonting, som han först anser för en trädstubbe, men som hastigt tyckes få rörelse och lif. Hans ögon vidgas, han fixerar detta föremål och tror sig se en qvinna med hufvudet stödt i händerna och kroppen framåtlutad. Hennes drägt ar mörk och enfärgad, hennes hår, långt och svart, hängde tungt och orörligt omkring hennes axlar, och då hon upplyfte ansigtet, igenkänner han Coranda.
Bestört att finna henne här, då han visste sig hafva lemnat henne på maskeraden, utsträcker han handen och ropar helt högt hennes namn.
Den långa dominon, hvars öfverlefvor ännu hänga omkring honom, hade fastnat i buskarne, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free