Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Skuggor från en natt vid Drottningholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATT VID DROTTNINGHOLM.
32
"Det ar icke möjligt. .. Jag råkar en person af er växt och hållning med det gula bandet på bröstet väntande på mig, och jag tilltalar honom, öfvertygad att det ar ni."
"Mycket bra och hvad sade ni då dennp, person?"
"Min Gud, jag tror, att jag sade tillräckligt för att kompromettera oss, eller åtminstone förfela hela affären," återtog qvinnan med tydlig ängslan.
"Se der, hvarför ingenting hörs af... det var naturligtvis en af frimurarne, våra förmenta kamrater, de verkliga bandriddarn e, som fått ert förtroende. Budet med dukaterna har antingen blifvit varnadt, eller har man mött honom och ganska riktigt mottagit dem, innan han hunnit träffa vår utskickade; i hvilket fall som helst ar guldet borta för oss... Förbannelse öfver qvinnotungor!" utfor mannen häftigt och sparkade ursinnigt mossan ifrån berghällen, der han stod.
"Men hvarken hertigen, eller någon af de öfriga visste om, att jag förmått kungen offra ännu mera guld på deras vansinniga försök..."
"Tyst! Jag hörde buller inne i hvalfvet," afbröt mannen och lutade sig lyssnande ned emot stenröset, hvarifrån de kommit. "Nej, det var ingenting; det ar nu för sent, klockan ar half tre."
"Har ni båten i ordning?"
"Ja, men hvem var det, som skulle lemna pengarne?"
"Löjtnanten vid drabanterna von Eikenberg."
"Man har begagnat sig af er oförsigtighet, som jag sagt, eller också har han sjelf misstänkt något och vägrat att lemna dem."
"Men han var ensam och i nödfall sa..." Qvinnan hann icke af slut a meningen; ett buller bland stenarne bredvid dem afbröt henne, och en karl kom med häftighet utrusande ifrån buskarne deromkring, störtade liksom han varit förföljd, förbi de båda samtalande, hvilka hastigt kastat sig ned i mossan, och Claude Gerard. III. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
