- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
11

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Denna tarfliga munklatin aflockade mig ett leende,
och då jag för andra gången genomläst den, föllo mina
ögon på ett litet glasskrin, insatt i en nisch derunder,
och inneslutande skelettet af en hand, hvars proportioner
antydde att den tillhört ett barn eller en qvinna.

Jag hade i de katolska kyrkorna sett alltför många
dylika heliga lemningar, för att förvånas deröfver, och
ämnade aflägsna mig, då några ord på svenska, ritade
med en knifspets eller en mejsel på skrinets träinfattning,
föllo mig i ögonen och jag läste med förvåning
följande, till fråga förändrade, strof ur vår svenska psalmbok:

                "Skall jordens qval få sammanhang
        "Med evighetens tröst?
                "Skall himlarösters återklang
        "Bli’ hördt i men’skobröst?"

Just i detsamma uppfattade jag ljudet af långsamma
och ojemna steg bakom mig, och då jag vände
mig om, såg jag en svartklädd qvinna komma framåt
gången; hon haltade, tycktes vara omkring sextio år
och hennes skrynkliga ansigte, omgifvet af den svarta
hufvan, hade tydligen aldrig egt något behag.

Hon kom för att städa i kyrkan och sedan hon
besvarat min helsning, frågade jag om reliken i skrinet
hade tillhört den, hvars epithaphium stod ofvanför på
väggen, och hvars död inträffat för icke längre än ungefär
tio år sedan.

Hon smålog öfver min enfald, och underrättade
mig att det var den heliga Eudoxias, hvars öfriga ben
också förvarades i en glaskista, hvilken jag i sjelfva
verket redan observerat, och som bekransad med röda
och hvita pappersblommor, stod på en gyllene katafalk
midt i kyrkan.

"Här äro några ord på svenska," sade jag, pekande
på kanten af skrinet. "Någon resande har kanhända
ditskrifvit dem?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free