Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid tiden för denna berättelses början, eller omkring
1830-talet, hade det utåt gatan icke ens en glugg;
ett ständigt knakande och skramlande ljud hördes derifrån
och mellan springorna i dess väggar yrde ut ett
fint svart dam, som slog i ansigtet på den förbigående,
hvilken var nog oförsigtig att nalkas alltför nära.
Det egentliga boningshuset deremot hade små
fyrkantiga fönster, hvilkas hvitmålade lister, hvita
gardiner och blomsterkrukor i fönsterposten gåfvo det ett
ganska trefligt utseende, hvilket ökades ännu mer genom
den friska gröna kronan af en lind, som syntes ut på
gatan öfver det höga tunga taket och liknade en stor grön
parasoll öfver en vördnadsvärd ofantlig allongeperuk.
Om man öppnade porten, hvilket likväl icke var
lätt, ty en stor sten, insydd i buldan och hängande
på ett rep, gjorde det nästan omöjligt utan en försvarlig
armstyrka, så fann man, att detta yttre utseende
af trefnad motsvarades af det inre.
Den lilla, väl vårdade trädgården med sitt gröna
staket och sitt något klumpiga, i alla färger målade
lusthus, sina syrenbuskar och löfkojor, den gräsbevuxna,
snygga gården med en sandad och krattad gång till
förstuguqvisten, hvars målade säten öfverskuggades af
den höga, frodiga lindens grenar, allt gjorde ett så
behagligt intryck och vittnade så tydligt om invånarnes
ordningssinne och hemtrefnad, att man ovilkorligt
fick lust att sätta sig ned en stund på det gröna
gungbrädet utmed trädgårdsstaketet.
Låt oss nu äfven föreställa oss att vi sitta der.
Det är en sommarmorgon, klockan är ännu endast
sex. Man skulle kunna tro sig vara på landet. De
blommande syrenerna dofta så skönt, svalorna svinga,
gällt skrikande öfver taket, under det sparfvarne qvittra
i takrännan; luften kännes verkligen ren i detta ögonblick
och fri från stadens osunda ångor; också finnes
intet enda hus mera åt denna sidan; stora öppna gärden,
plantager och trädgårdar sluta här stadens område
utanför den lilla gården, och intet buller har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
