- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
27

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DROTTNING KRISTINAS HUS.

27

förhållandet med det, liksom från himlen nedfallna,
barnet.
Det var naturligt, att denna händelse gjorde den
största epok, som den fridsamma och stilla familjen i
hela sitt lif erfarit.
Fru Margareta hade hvarken på sin sista eller
första bröllopsdag varit så uppskakad och förvirrad,
och hennes man öfverlade fåfängt inom sig sjelf h vad
man borde företaga.
Martha hade i hela qvarteret blifvit en högst
intressant person, som öfverhopades med frågor och
samtal så snart hon visade sig utom porten, och hon
kände sig riktigt stolt öfver, att hafva upplefvat och
få* berätta en så märkvärdig händelse.
Sjelf va Johannes måste beskåda det lilla hitte-
barnet, och Gud vet om det icke äfven presenterades
för den gamle gårdshunden, hästen och katten, hvilka
alla ansågos tillhöra familjen.
Emellertid hade den anmälan man gjort om saken
icke ledt till någon upptäckt, och det återstod för fabri-
kören och hans fru endast valet emellan, att skicka
den lilla flickan till barnhuset eller att behålla henne,
och sanningen att säga blefvo de för hvarje dag, som
de besinnade sig härpå, allt mera böjda för det senare.
De hade’ju så länge fåfängt önskat sig ett eget
barn; nu hade händelsen lemnat detta just i deras
händer, "det var påtagligen vår herres mening, att de
skulle behålla och uppfostra henne till sin ålderdoms
glädje"; sa tänkte de i all tysthet båda två inom sig,
och blefvo helt belåtna vid upptäckten, att deras tan-
kar öfverensstämde.
Och så fick det äfven förblifva. Båda trodde sig
hafva en pligt att uppfylla, och det lilla hittebarnet
upptogs således högtidligt och för alltid såsom en med-
lem af familjen.
Sedan den första uppståndelsen öfver denna hän-
delse lagt sig, återtog allt inom huset sitt gamla lugna
skick. Det behöfdes icke lång tid för att låta det
hederliga äkta paret glömma, att den lilla varelsen icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free