Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 JEBNKINGEN.
vig och modig som en kattunge, på taket af huset,
hållande sig i de yttersta gungande grenarne af linden.
Den stackars fru Hage blef blek af fasa och satte
sig ned, fattad af svindel, då hon såg barnet med
trotsig och leende min stå rak och obekymrad på den
smala kanten, under det hennes man, med af skrämsel
darrande röst, skrek af alla krafter:
"Jeannette. olycksbarn, vill du då bli krossad?
’ v ’
Du kan ju halka på takpannorna. Ack, du förskräck-
liga barn, du skrämmer lifvet af oss."
4’Jag går icke härifrån, förrän ni allesammans
dernere lofva att icke vara så onda på mig," sade
Jeannette skrattande och satte sig helt lugnt tvärs
öfver takåsen, alltjemt hållande i en af de smala gre-
narne, som vidrörde taket. "Här uppe kan man se
långt ut öfver staden. Ah så roligt! Den som fick
vara sötare ändå, eller en af de der dufvorna, som
fiyga så högt!" tillade hon glädtigt, slående med föt-
terna emot takpannorna.
Fru Hage och hennes man, båda halfdöda af för-
skräckelse, täflade i utlofvande af den mest ovilkorliga
och omfattande förlåtelse och glömska af alla, både
begångna och kommande, pojkstreck, och bäfvande
uppmanade de Jeannette till försigtighet, under det
hon svingade sig ifrån gren till gren och slutligen med
ett djerft hopp stod på trappan framför de af oro
andlösa föräldrarne, som slöto henne i sina armar.
Den stackars gamla frun torkade sina ögon och
tog sin sjelfsvåldiga älskling på sitt knä, under det
hon med moderlig förtjusning strök hennes lågande
kinder och långa, hoptrasslade svarta hår, under före-
bråelser och förmaningar, som likväl ganska obetydligt
tycktes röra det yra och bortskämda barnet.
Martha kom i detsamma tillbaka och förenade
sina utrop och förebråelser med foräldrarnes, men
under allt detta var lätt att se, att den lilla vild-
hjernan kände mera stolthet än ånger öfver sm oför-
vägenhet och den förskräckelse och förvirring hon
åstadkommit; och det var endast af nedlåtande godhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
