Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DKOTTNING KRISTINAS HTJS.
41
att ligga dold, så mycket mera som barnen aldrig förr
observerat detta gömsle, ty höga hallonbuskar skylde
ingången.
Förtjust skyndade hon att tränga sig dit, men den
mindre uppfinningsrika Milda, som fann infallet för-
träffligt och icke visste, hvar hon skulle hitta någon
tillflykt, hvilken icke många gånger varit anlitad, tyckte
med skäl, att ingenting hindrade henne ifrån att af ven
begagna sig af den lyckliga upptäckten och sprang efter
Jeannette fram till hallonbuskarne, som denna redan
krupit igenom.
"Gå din väg! Detta ställe har jag hittat på, och
här vill jag vara," sade Jeannette häftigt och bråd-
skande.
I hennes upphettade ansigte. strålande blickar, som
djerfva och beslutsamma kringflögo, hennes upplyfta
hufvud och återhållna andedrägt låg någonting, som
påminde om ett rådjur eller en hind. Det syntes, att
hennes illusion var fullkomlig, att leken i detta ögon-
blick var för henne verklighet; farans tjusning kom
hennes hjerta att klappa, och vigten af det funna göm-
stället var omätligt.
"Gå härifrån, skynda dig!" upprepade hon med
hotande ton.
"Men vi kunna ju vara här båda två," invände
Milda och började att långsamt och tafatt rödja undan
grenarne framför sig.
"Nej, nej, jag vill inte ha dig med."
"Jag hittar intet bra ställe. Herman känner till
alla; vi få nog rum båda," återtog Milda ifrigt och
ville tränga sig genom de hvassa hallonbuskarne, bakom
hvilka Jeannette stod.
"Nej, säger jag; kom inte hit! Usch! så ful du
är," utropade hem förbittrad och skuffade häftigt till
sin lilla lekkamrat, så att den klumpiga flickan föll
baklänges i en ärtsäng bredvid.
Milda stötte sig icke i den lösa mullen, men hon
blef rättvisligen förgrymmad, och upptagande något
Claude Ger ar d. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
