- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
45

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DKOTTNING KRISTINAS HUS.

45

"Ja visst, men att lemna henne så der ensam i
mörkret hela natten! Nej, det vore oförståndigt
och hardt!"
uJa, du har kanhända rätt, du är alltid klokare
än jag, men hur skall man väl Eufva hennes vilda
sinne?"
"Ja, vi få väl se. Släpp ut henne nu och låt
henne komma hit, så skall jag tala allvarsamt med
henne. Jag hoppas liksom du, att hon ångrar sig."
Fru Hage öppnade dörren till det lilla kontoret,
der man förvarade damborstar, sopskyflar och dylikt.
Det var ännu ljust, ehuru klockan var öfver nio, och
man kunde se den lilla flickan sitta orörlig på en hög
af hoplagda mattor, längst in vid väggen.
"Nå, Jeannette, har du haft tid att besinna och
ångra ditt»uppförande ännu?" sade fru Hage i allvar-
lig ton.
Jeannette svarade ingenting och rörde sig icke
ur fläcken.
"Kom ut nu, så få vi tala vid dig! Jag är säker,
att du ämnar bedja oss glömma och förlåta din för-
skräckliga häftighet och att det med Guds hjelp skall
vara sista gången du så förgår dig!" tillade hon mil-
dare ; men Jeannette satt ännu qyar och syntes liksom
förstenad..
Fru Hage tog henne i handen och förde henne ut
på trappan, der den ännu röda aftonhimlen spred en
tillräcklig dager för att se, att Jeannettes stora svarta
ögon väl voro utan tårar, men stirrande och sällsynt
dystra, för ett barn af hennes ålder, på samma gång
hennes djupa blekhet och tystnad gåfvo hennes utse-
ende något hemlighetsfullt, som minst af allt brukar
finnas i ett barns uttrycksfulla och lifliga ansigte.
Hon stannade framfor fadern stilla och stum, och
vände sina mörka liksom hotfulla ögon långsamt ifrån
honom, för att drömmande och tankspridd, med en tyd-
lig själsfrånvaro, skåda bortåt den blekröda himlen.
Hennes underliga och högtidliga utseende, som gaf
henne likhet med en sömngångerska, imponerade på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free