Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
de okonstlade föräldrarne; och ju längre de beskådade
den lilla -sällsamma varelsen, h vars själstillstånd det
skulle varit svårt, äfven för den skarpsinnigaste men-
niskokännare, att i detta ögonblick bestämma, dess
mera villrådiga och ängsliga kände de sig till mods.
De anade, att denna vaknande ande redan ifrån bör-
jan egde mycket litet gemensamt med dem sjelfva, och
kännande instinktlikt sin oförmåga att verka på hennes
gryende själs hemlighetsfulla utveckling, lemnade de
med ens all tanke på bestraffning och insågo dunkelt,
liksom i en snabb och hälft omedveten uppenbarelse,
att detta barn, med främmande och okändt blod i sina
ådror, med lidelser och instinkter ofattliga för deras
lugna, godmodiga" sinnen, af ödet var bestämdt att en-
samt i sitt eget hjertas djup utkämpa den strid, som
ljus och mörker evigt under alla former* och i alla
stadier af lifvet kämpa.
"Hur är det med dig, Jeannette? Jag fruktar, att
du är sjuk!" sade fabrikören slutligen och drog henne
till sig med ömhet
"Tala till oss, säg hur det är fatt, du är ju blek
som ett lik, mitt älskade barn, mår du illa på något
sätt?" tillade frun bekymrad och lyfte upp Jeannettes
sänkta hufvud, under det hon på sin man kastade en
orolig och förebrående blick, som tydligt sade: Vi hafva
redan varit alltför stränga emot det arma barnet, då
vi stängde in henne.
Jeannette drog emellertid ett djupt andetag, liksom
om hon vaknat ur en tung dröm, hennes ögon åter-
firigo sip vanliga liflighet och glans, och hon mumlade
halfhögt för sig sjelf, under det hon knöt sina händer:
"Jag skulle vilja slå henne ännu mer." ’
"Hvad säger du, mitt barn?" utbrast fru Hage
bestört.
Den sväfvande ögonblickliga uppenbarelsen var
flydd. Jeannettes ord, som visade att vreden, om den
icke mera sjöd öfver sina bräddar, likväl ännu låg qvar
i hennes sinne, der icke ens skymten af någon ånger
öfver dess utbrott fanns - återförde med ens föräldrar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
