- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
65

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DROTTNING KBISTINAS HUS.

65

"Jaså, h vad vill du då bli, en gammal ogift mö
kanhända?"
"Jag vill bli en.rikvoch förnäm dam ... en prinsessa,
en drottning, en grefvinna allra minst!" utropade
Jeannette med blixtrande ögon och ett visst allvar
uncler de ystra, skämtsamma orden.
De båda gamla sågo på hvarandra med ett uttryck
af förskräckelse och förlägenhet och svarade ingenting.
"Se så, bli nu icke missnöjda på mig! Jag lär
mig nog alla möjliga husliga dygder till slut, när det
behöfs. Fråga endast Martha! Jag hjelpte henne i
går att grädda våfflor."
"Ja det förstås, Jeannette åt då egentligen endas*
upp dem och slog ut- smeten för mig," inföll Märtb
helt afgörande, hvilken kommit in under samtalet.
"Ack sådan gammal sqvallerbytta! Skall du icko
bättre försvara din gunstling och elev ?" sade Jeannette
leende, under det man steg upp ifrån bordet. "Du
vet mycket väl, att jag icke rådde för olyckan, du
hade stält krukan alltför nära kanten."
"Ja, ja, jag säger icke, att hon gjorde det just
med flit, men sådana olyckor hända henne då jemt:
hon flyger och flaxar som en kråka och tänker sig alls
icke för; jag blir riktigt förskräckt, när jag får se
hennes lilla illpariga ansigte i köksdörren."
"Så du nu talar! Kom då ihåg, när jag hade
varit sjuk i hela åtta dagar och sedan kom helt oför-
beredt och nickade åt dig i dörren, så glömde du att
röra i gröten och kom och tog mig i famn och till
och med kysste mig, alldeles som när jag var ett
litet barn."
"Ja, det var den gången, för då var ni så blek
om nä<*an och hade blifvit litet saktfärdig och stillsam,"
sade Martha småleende, under det hon afdukade bordet.
En helftimme derefter hade de båda gamla gått
in i sin sängkammare. Martha och Johannes sutto
småpratande på trappan bredvid hvarandra, under det
Martha med stela och klumpiga fingrar försökte att
Claude Gerard. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free