Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTTNING KRISTINAS HUS.
67
Bet tycktes vara någon särskild tanke som spökade
enväldigt i hennes hufvud, ty helt overksam gick hon
fram och åter i rummet, än fattande kammen och
läggande den tillbaka, än klädningen, som borde på-
tagas, utan att det skedde.
Ändtligen gick hon fram till fönstret och drog
undan gardinen. Det fanns inga hus midtemot, endast
ett stort plantage inom ett plank på andra sidan gatan;
Jeannette behöfde således aldrig frukta några obehöriga
blickar - hvad var det då som kom henne att hastigt
draga sig tillbaka, med ansigte och hals öfvergjutna af
den grannaste purpursky?
Det var helt enkelt den främmande officeren, som
dagen förut följt efter henne till porten af hennes hem,
och som nu klockan sju på morgonen promenerade
förbi fönstret, med långsamma steg och med blickar,
som icke lemnade något tvifvel om ändamålet med hans
tidiga promenad på denna aflägsna gata.
Jeannette stod orörlig och förskräckt i några
sekunder. Det var tydligen en bild ifrån nattens
drömmar, som hon återsåg här utanför sitt fönster i
solskenet. I nästa minut öppnade ett småleende hennes
läppar, en blixt af glädje lyste i hennes ögon, det var
ju det första beviset på hennes makt, på möjligheten
af hennes nyckfulla önskningars och fantasiers förverk-
ligande.
Det stackars barnet hade alltför liten erfarenhet,
for att icke öfverskatta sin tvetydiga seger, eller för
att veta, att det icke hade behöfts hälften af hennes
skönhet och behag, för att locka en sysslolös och lätt-
sinnig dagdrifvare till en promenad ut på Kungsholmen.
Jeannette såg honom imellertid vandra fram och
tillbaka, utan att hon ännu en gång vågade röra sina
gardiner, ehuru hon, dold bakom dem, iakttog alla
hans rörelser och spanande blickar upp till det fönster,
som han nu visste vara hennes.
Slutligen återkom han icke mer, förmodligen fullt
belåten med sin första rekognoscering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
