- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
84

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

JEBNRINGEN.

Dessutom finnes det väl ingen, som icke erfarit,
att det gifves tillfällen i lifvet, då vi äro blinda,
derför att yi icke vilja se, och då yi, rusiga af stun-
dens intryck, sälja framtidens ovissa dunkel för ögon-
blickets skimrande och förrädiska glädje.

Sommaren är nästan flydd. ’ Den gamla linden
på gården börjar redan nedkasta gula löf på trappan
derunder, liksom en gammal kokett förskräckt bort-
rycker de första grå hårstrån hon upptäcker i sina
lockar.
Septembersolen har gått ned för länge sedan.
Man har superat i det lilla röda trähuset, och fabri-
kören och hans fru hafva redan gått till sängs.
Beggederas fromma tankar förena sig i qväll i
en mer än vanligt varm bön för deras älskling, ty
Jeannette har hela dagen varit så öm och vänlig, och
hennes omfamning var mera innerlig än vanligt, då
hon önskade dem god natt.
Och äfven Martha, som nu släcker ljuset i kö-
ket, önskar tyst och hjertligt inom sig, innan hon
somnar, att "det kära barnet icke måtte vara sjukt",
ty Jeannette var så blek och tycktes hafva gråtit,
då Martha kom in i förmaket, der hon satt vid pia-
not som vanligt, och i stället att med en nick åter-
gifva Martha sitt "godnatt" hade hon med häftighet
sprungit upp, kastat sig i Marthas famn och kysst
henne flera gånger.
Martha somnade emellertid, tröstande sig med,
att Jeannette aldrig brukade varp sjuk, och att "ingen
kunde bli klok på hennes häftighet både i ondt och godt"
Ku värj allt tyst både inom huset och utanför
på gatan. Klockan slog elfva, men Jeannette stod
ännu helt klädd med oroligt klappande hjerta i sin
lilla kammare och lyssnade ömsom utåt gatan, öm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free