Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Kristinas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
JEKNEINGEN.
rann fram under hennes fötter, omgifvande henne med
dunster, h vari hon tycktes trifvas lika väl som flugorna,
med hvilka hon förde ett förbittradt och ändlöst krig
om sina karameller, satt hon der, ända tills hon blifvit
ansedd för lika orubblig som kyrktornen i trakten.
Hon kände icke allenast alla menniskor i Adolf
Eredriks och Johanms församlingar, hvilka här stötte
tillsammans, utan äfven alla hästar, vagnar, kärror,
hundar och kattor voro henne bekanta; icke endast
deras utseende, utan äfven deras uppkomst, öden och
förvandlingar hade hon med ständigt öppna ögon och
öron iakttagit och följt med ett lefvande^ intresse. Hon
var på samma gång ett slags biografiskt lexikon och
en fullständig adresskalender, och oaktadt hon blifvit
allt mera omfångsrik, och trenne gånger i mannaminne
måst byta om tunna för att få rum, bibehöll hon allt-
jemt samma obegripliga rörlighet i halsen, hvilken gaf
henne likhet med en Janus, ty ifrån hvad håll man
kom, såg man alltid hennes ansigte.
Detta ansigte, groft och "ärrigt som en runsten",
tycktes vara lika oförgängligt som den, men ehuru
brunt och skrofligt, hade det likväl ett drag af god-
modig humor, som röjdes i fårorna vid den tandlösa
munnen och i de små röda ögonens blinkning, äfven
då hon, med en trumpetares lungor och förmåga att
göra sig hörd, slungade sitt ovett öfver gatan till en
halfrusig åkardräng, som misshandlade sin häst, eller
sina skarpa tillrättavisningar efter en okynnig pojke.
Om fru Aspelin icke egt detta drag i sin fysionomi,
så skulle ingen menniska vågat närma sig, for att köpa
hennes pepparkakor, då hennes tunga, lika rörlig som
hennes hufvud, i hvarje ögonblick utöste en ström af
anmärkningar, förebråelser, varningar och bestraffningar,
som i dräpande kraft ansågos oupphinneliga, just der-
för att de aldrig saknade en viss skarpsinnighet och
rättvisa.
Grannskapets alla små bortglömda eller utestängda
barn, och försvarslösa hundar begrepo emellertid af
hennes fula röda ögon, att innanför hennes koftor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
