Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA AB EFTERÅT.
113
Mellin hade emellertid satt sig ned der inne vid
bordet bredvid skogvaktaren, hvilken redan var syssel-
satt att med en stor träslef förse sig ur ett fat med
rykande välling.
Sedan han ursäktat sin likgiltighet för Stinas väl-
mening med den korta tid han tänkte stanna på stället,
ledde han talet helt naturligt på gubbens husbonde,
såsom egare till det jernbruk, dit han ämnade sig, för
att uppsöka sina slägtingar.
Mor Brita, som satt bredvid och spann ull, hade
nu kommit ifrån sina misstankar, och blandande sig i
samtalet, var hon outtömlig i beröm öfver brukspatronen,
major Heimer, och hans äldsta dotter, den vackra fröken
Ingrid, hos hvars mor Brita varit kammarpiga. Inom
en timme hade den främmande tejnlig reda på .ganska
mycket, som rörde majoren, hans lynne och egenheter,
döttrarnes ålder och utseende, den äldstas motvilja att
gifta sig, hennes promenader i trakten, grannarna derom-
kring och de öfriga invånarne på bruket och herrgården.
Allt detta tycktes oändligen intressera blecksla-
garen, och den pratsamma qvinnan måste ännu en gång
upprepa, att fröken Ingrid gifvit korgen åt alla de
friare hon haft och icke tycktes föredraga någon, och
att majoren varit nöjd med sin dotters likgiltighet, ty
det troddes, att han bestämdt hennes hand åt sin
brorson, en ung herre, som vistades utomlands.
"Och fröken går ofta ut och spatserar?" sade
Mellin frågande.
"Nej, icke går hon just så ofta annat än i parken;
men hon rider nästan hvarje dag, för se hon har allt
tråkigt, stackars li^en, sedan fröken Alma kommit i
pension och fröken; Ingrid är ensam med det gamla
herrskapet, och att rida ut är hennes enda muntration,"
svarade Brita, i det hon drog ut ullkardan och satte
det stora hjulet åter i fart, som hon lemnat orördt ett
par minuter för att underhålla sin gäst.
Denne satt tyst och försänkt i tankar några ögon-
blick, och en stilnd derefter bad han att få låna en
bössa af skogvaktaren, medan han vandrade genom
Claude Ger ar d. IV. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
