Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTA AB, EFTERÅT.
117
Och då man från höjden af trappan ser den långa
sekelgamla lindallén, den höga klippta granhäcken, som
på andra sidan omgifver trädgården, och den mörka
igenväxta parken, så stämmer detta väl öfverens med
husets åldriga utseende.
Urtaflan öfver husets port visar på elfva, och då
gallerporten i detsamma öppnas och en stalldräng kom-
mer in på gården, ledande en sadlad häst, som dansar
och stegrar sig och med möda kan hållas stilla nedan-
för trappan, tycker man, att intet föremål i verlden
kunde passa bättre på detta ställe.
Strax derefter går den tunga porten upp, och en
dam, klädd i en rund hatt och en lång mörk rid-
klädning, kommer ut derifrån, och man förundras nästan,
att hon icke bär en falk på handen och har en page
bakom sig.
Det är det gamla dystra ställets rosenknopp, major
Heimers äldsta dotter, den tjugoåriga Ingrid.
Emellertid är epitetet ’rosenknopp’ kanhända icke
det mest passande för den unga flickan, som med sin
höga växt, sitt bleka och allvarsamma ansigte, i detta
ögonblick och i denna drägt åtminstone, har ett föga
tjusande och blomsterlikt utseende.
Likväl, om man tänkte sig litet mera färg på
dessa fina kinder, litet mera lif och värme i de mörk-
blå ögonen och ett leende, som öppnade de vackra,
fylliga, något stora läpparna, så skulle man finna, att
om hon också icke vore någon rosenknopp, vore hon
dock en ädel och vacker qvinna, just sådan man tän-
ker sig henne i en dylik gammal riddarborg.
Ingrid svingade sig ledigt, men långsamt och sirat-
ligt upp på hästen, kastade en pröfvande blick på betsel
och remtyg, anmärkte med låg röst, att den ena ty-
geln af bridongen var vriden och inväntade med tåla-
mod, att den spändes om, klappade sakta med sin lilla
handskbeklädda hand det oroliga djurets hals, utan*
att förändra en min i sitt lugna ansigte, lade omständ-
ligt klädningens veck i ordning öfver knäet, och med
en omärklig nick åt den helsande1 drängen red hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
