Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
JEKNBINGEN.
slutligen långsamt ut genom jerngrindarna, som stäng-
des efter henne, och länge ännu kunde man se plymerna
i hennes hatt svaja utefter den långa raka allén.
En stund sedan ryttarinnan försvunnit, knarrade
åter den stora porten på sina gångjern, och en liten
jungfru tittade ut.
Det var Ingrids kammarpiga, och då hon just i
detsamma såg en betjent komma från flygeln, fördröjde
hon sig ett ögonblick och helsade artigt, under det
hon snodde sitt lilla förkläde mellan fingrarna med ett
rätt näpet koketteri.
"Bevars, hvad Jansson varit bittida uppe i dag!
Jag såg honom gå öfver gården, när klockan icke var
mer än fem i morse," sade flickan, tydligen endast i
afsigt att få prata med den elegante Jansson, som var
klädd i sidenväst, urkedja och kråsnål.
"Ja, majören har icke sofvit godt i natt, och hans
klocka väckte mig långt innan dager," svarade Jansson
och gäspade.
"Det är obegripligt, huru Jansson kan stå ut.
Majoren är bra kinkig . . . och häftig sedan."
"Ahja visst, men man får dra sitt kors. Men
hvart ämnar Lina sig, om man får fråga?"
"Jo, se Stina är sjuk, så att jag^ skulle damma i
rummen i hennes ställe," svarade Lina, som lagt en
viska och en handduk bredvid sig på golfvet.
"Och hennes fröken har redan ridit bort! Jag
tyckte mig höra hästtramp på gården."
"Ja, gudskelof, ändtligen blef hon färdig. Jag hade
råkat att förlägga hennes handskar på något sätt, och,
du min Gud, hvad jag letat, jag tror jag står der än
och vänder upp och ned på alla hennes lådor."
"Men har då icke fröken mer än ett par handskar?"
"Ack, du min Gud, visst har hon handskar, men
nu så skulle hon just ha de gulgrå, eftersom han hade
dem i går. Och Jansson kan aldrig i evighet begripa, huru
envis hon ärr alldeles som majoren sjelf. Det skall
vara ordentlighet, förstås, men der fick jag nu stå och
leta en half timme minst."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
