Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
JERNBINGEN.
Jansson bugade sig, och majoren gick.
Utkommen på trappan, hvisslade han åt en stor
lurfvig hund, som kom framrusande; han smekte denne,
hvisslade ännu en gång och mumlade, sedan han sett
sig omkring åt alla håll: "Men hvar är då Lukas?"
Lukas syntes emellertid icke till, och majoren
måste åtnöja sig med sin ena följeslagare.
Tvenne timmar derefter stod Jansson, omklädd
och med spritt rena skjortkragar och manschetter, på
trappan, ringande med en stor metallklocka; det var
den antagna kallelsen att samlas till middagsbordet.
Just i samma ögonblick syntes Ingrid i allén, åter-
kommande i fullt galopp. Hon gaf sig icke tid att
invänta den framskyndande stalldrängen, utan hoppade
af hästen utanför grinden, lade tyglarna på djurets
hals, gaf honom ett tecken med ridspöet, att han fick
aflägsna sig, öppnade sjelf grinden och gick hastigt
uppför trappan.
I matsalen hade emellertid instält sig husets alla
medlemmar. Först inkom bruksförvaltaren, en lång
koppärrig karl, med mycket stora och fräkniga händer
och ett smalt spetsigt hufvud, hvars starkt blötta och
väl slätkammade hår likväl ständigt sträfvade att resa
sig i höjden.
Strax derefter brukspastorn, en fet, rödlätt .herre
ined ett godmodigt och förnojdt utseende. Han hade
varit informator för majorens ende son, hvilken dött
för flera år sedan, och fortfor alltjemt att vara en
medlem af familjen, eftersom han, ehuru kommen till
mogen ålder, ännu var ogift. Han var klädd i ran-
diga linnebyxor och rock af svart satin, var nyrakad
och hade prestkragar af silfver under sin feta haka.
Båda dessa herrar hade stått samspråkande vid
fönstret en stund, då majorens syster, friherrinnan Sporr-
trenz, inträdde.
Hon var en dam om några och sextio år, liten
och torr med mycket fin och slapp hy, som liknade
en våt handske, krokig näsa och stora bruna, mycket
svaga ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
