Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
JERNRINGEN.
som med fattigdomens ok på axlarna kunde finna till-
fälle att lägga någon glans på sin vapensköld," sade
friherrinnan allvarsamt.
"Du har kanske rätt, Ulla."
"Emellertid är det sällsamt, att så många af våra
gamla familjer skola nödgas ingå förbindelser utom
sitt stånd."
"Åh, min vän, den sällsamheten har funnits så
länge verlden stått. Jag finner det fullt i sin ord-
ning hvad mannen beträffar, han höjer alltid sin hustru
upp till sig; en helt annan sak ar det med qvinnan,
hon förändrar vid giftermålet sitt namn och sin ställ-
ning i verlden. Apropos, jag skulle vilja tala med dig
i ett visst ämne. Är Ingrid der inne i kabinettet?a
tillade majoren, sänkande rösten.
"Ja, jag tror att hon sitter och läser."
Den unga flickan satt också verkligen fördjupad
i en mycket moralisk och långtrådig engelsk roman,
rekommenderad af pastorn till öfning i språket. Hon
hade redan gäspat åtskilliga gånger och var i c(etta
ögonblick nästan färdig att falla i sömn. Det arma
barnet hade oändligt tråkigt, och boken hade sjunkit
ned på hennes knä, under det hennes matta ögon
omedvetet slötos.
Det var derför med en känsla nästan af förskräc-
kelse hon spratt till vid ljudet af sin fars röcit, som
från salongen ropade henne.
Emellertid var denna röst nu ovanligt mild, och
då dottern, rodnande af den lindriga sinnesrörelsen,
visade sig i dörren, sade majoren helt vänligt:
"Du har icke gjort din vanliga ridtur i dag,
Ingrid?"
"Nej, dimman var så stark. Jag tyckte, det var
" alltför obehagligt väder."
"Åhja, men nu är vädret vackert. Du sitter allt-
för mycket stilla, mitt barn, du bör icke försumma den
enda förströelse du har."
"Menar pappa, att jag skulle rida ut nu på efter-
middagen? Jag har aldrig brukat det," sade Ingrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
