- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Fjerde delen. Jernringen. /
146

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtta år efteråt. Ett annat hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

JEEKBINGEN.

hon en stor bukett af gula och hvita näckrosor, medan
den andra höll upp hennes långa klädning, som var
våt och smutsad nedtill.

Hennes klädsel och hela hennes utseende voro i
detta ögonblick så olika henne sjelf, hennes vanliga
långsamma, något stela rörelser och väl ordnade toilett,
att friherrinnan, glömmande sin vrede, utropade:

"Hvad har händt? Mitt kära barn, så du ser
ut! Ni ha råkat ut för någon olycka, både du och
Bapide/’

"Nej, alls icke, bästa tant," sade Ingrid förlägen,
sänkande sina blickar ned på sina våta sammetskängor,
hvilka tanten betraktade med förvåning.

"Jag ville plocka några näckrosor, som växte i
dammen, och derför blef jag litet våt."

"Men, min Gud, det har då aldrig fallit dig in
förr, att smutsa ned dig och bli våt för några stackars
blommor."

"Nej, jag tycker mig aldrig hafva sett dem så
vackra förr," sade Ingrid, liksom sjelf förundrad öfver
sin barnslighet.

"Nå, men Eapide, han kunde väl icke vilja ha
näckrosor, och han är äfven våt!"

"Jag vet verkligen icke hvad som lockade honom
att följa mig, men han kom för långt ut, så att hans
lilla tunga kropp sjönk alldeles ned i dyn, och jag
måste hjelpa honom."

"Ah, min Gud! Hur lätt kunde han icke hafva
qväfts! Hvilken död!" utropade friherrinnan och satte
sig ned, alldeles öfverväldigad af fasa. "Kära Ingrid,
jag hoppas, att du aldrig mera begår en sådan oför-
sigtighet."

"Nej, visst icke. Jag anade tants förskräckelse
vid Bapides åsyn, och derför sprang jag för att hinna
hem lika fort som han."

"Nå, men det fordras icke mycken snabbhet för
att upphinna honom, stackars kräk."

"Nej, vanligtvis inte, det är sannt, men jag tror,
att badet elektriserade honom, ty han kom icke väl

s*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/4/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free